3 månader utan kök och vitvaror, samt lite segregation

Jag har för mig att jag jag skrivit att jag flyttat? Om inte så jag har jag flyttat från slummen till ett bättre område. Tidigare var segregationen lite jobbig eftersom jag bode i fel ände av segregationens Malmö. Men nu vet jag inte om segregationen är så dålig längre, för den här delen av stan är som ett helt annat land, nu skiter jag i segregationen och dess problem överhuvudtaget. En sån liten sak som att det är rent på gatorna här gör väldigt mycket, men det är så mycket mer. Pizzorna har skinka och inte några gråa oxbitar som smakar plast på, folk säger hej när dom passerar, blåser min cykel omkull i blåsten så ställer någon annan upp den, ungdomsgängen känns inte hotfulla utan tvärt emot är mycket trevliga. Kanyler, knarkare och annat hittas inte utan för mitt fönster utan verkar ha stannat där, KRIS (kriminellas rätt i samhället) är inte min granne och stämningen är allmänt bra.

Jag är uppväxt på ganska bra områden och trode faktiskt inte att malmö kunde vara så jävligt när jag flyttade till mitt gamla område. När jag fick barn var det helt otänkbart att bo kvar där.

 Jaja, det var inte det jag tänkte skriva om utan det var att jag nu levt i en lägenhet utan kök och vitvaror i 3 månader. Jag diskar i badkaret och kan inte laga mat, det har jag i och för sig aldrig kunnat, men nu har jag inte ens möjligheten att förstöra råvarorna. På dom här 3 månaderna har jag redan ätit på alla restauranger i det nya området flera gånger. Men man tröttnar fort, så nu har jag även gått igenom så gått som alla micro rätter coop, findus och ICA eller någon annan har. Det är egentligen helt fantastiskt att dom har så många rätter som smakar precis lika. Det kvittar om det är köttbullar eller thai mat, smakar precis lika ändå. Att dom dessutom har mage att kalla en 380 grams rätt middag är väl att ta i. Jag få käka två för att bli mätt, helt plötsligt kostar micromaten utan smak lika mycket som en lunch på krogen.

Ingen tv har jag heller utan tittar på tv genom en gammal dator skräm. Hade det inte varit för den eminenta dreamboxen hade detta inte varit möjligt. Dock har jag en ny tv på inkommande vilken dag som helst.

Ny telefon, den här gången en Sony Ericsson P1i

Vad är nu det här för telefon, jo, detta är troligen det som Sony Ericsson P990 skulle ha varit från början. Det är alltså efterföljaren till P990. Den är mindre, smalare, snyggare och känns väldigt mycket smidigare att ha i jeans fickan, för min del är detta en av dom största anledningarna till att jag uppgraderade. Det verkar som att allt som fungerade på p990 fungerar i P1:an så som program och tillbehör. De fungerar i stort sett på samma sätt så uppgraderingen är väl inte jätte stor precis.

Den är märkbart snabbare och verkar inte alls ha problem med att ha en hel hög program igång samtidigt. Gjorde man samma sak på p990 så fick man efter ett tag felmeddelande när telefonen var tvungen att stänga av programet för frigöra minne. När jag blev stressad började alltid min p990 jävlas med mig, det var då jag märkte att det tog en mindre evighet innan addressboken kom fram och att den var allmänt seg. I jämförelse känns p1an mycket snabb och rapp, men den är inte så pass snabb att man skulle kunna säga att den är tillräckligt snabb.

Är något sämre då? Ja faktiskt, kameran. Det är en 3.2 mp kamera, men den är så seg att varje gång jag vill ta en bild är ögoblicket förbi när den väl vaknat. Hinner den väl vakna så tar det så lång tid från det att man tryckt på knappen att folk börjar gå iväg. Så man får en suddig bild på någon som håller på att lämna rutan. Riktigt kasst. Men när den väl tar en bra bild så är dom riktigt bra.

 Hade det inte varit för att Vista klagar på någon drivrutin som inte finns på Sony Ericssons sida till P1an så hade jag lagt upp bilden här. Nu går alltså inte det, sätter jag mobilen i filöverföringsläge så är bildkatalog tom?! Försöker jag skicka över den genom bluetooth klagar telefonen över att min dator vägrar.

Men efter lite pillande så fixade jag det ändå, här är en bild tagen på väg till jobb imorse.

Hur kommer det sig att saker är dyrare i Sverige?

Jag har precis totalrenoverat min lägenhet, slängt ut alla vitvaror, målat allt, nytt kök, nytt bad. Jag har i stort sett bara lämnat golvet i vardagsrumet som det var. Dags att köpa vitvaror, nätvan som man är börjar man naturligtvis kolla där för att spara en slant eller 2. Efter det börjar jag jämföra priserna i Polen och Tyskland och jisses vilken skillnad det är, och dom verkar veta om det för dom ändrar produktnamnen så det inte ska vara så lätt att jämföra mellan EU länder. Ett varningens finger dock, handla inte från Polen, det fungerar helt enkelt inte.

Är detta en av fördelarna med EU som håller på att tappas bort? Som ett exempel kan jag ju ta min side-by-side kyl från Samsung, ca 25000kr här i och 1420€ i tyskland, eller min diskmaskin som kostar 9130kr i en svensk nätbutik men 730€ i tyskland. Man kan ju undra vem det är som snor åt sig mellanskillnaden?
Andra saker som är stor skillnad i pris på är byggvaror och hemelektronik, det finns säkert mycket fler saker men det är dom jag känner till. Jag måste dock säg att skillnaden har minskat med åren, det var långt värre förr. Men jag skulle ändå vilja veta hur man motiverar det här?

Hur länge ska vi svenskar finna oss i att betala mer för våra produkter än andra EU medlemmar?

Jag vet att det till och med finns Svenska affärer som importerar från tyskland. Ett exempel är Inwarehouse som kan vara mycket billiga på vissa saker, men då visar det sig att man får enbart tysk manual med, i bästa fall en printad svensk också. Det pekar ju lite på dom svenska importörerna men vem vet?