
Jag har precis varit i Norska fjällen i en vecka och kosat mig som norrmännen säger. Det behövdes för igår var ganska jobbigt på jobbet, 140 mail att plöja igenom och en kö av människor som stod och drog mig i armen.
Jag har lagt upp lite bilder i galleriet från resan.
Lite skriverier från resan.
Vi åkte samma dag och tid som Sverige skulle slå Finland i Hockey OS. Lite småledsen för att vi missar hockeymatchens hockeymatch men glada över att åka på semester gav vi oss iväg. Vi hoppades på att Nick skulle sova så mycket av bilfärden som möjligt eftersom han annars inte skulle vara glad över att sitta fastspänd i sin bilstol. Vi hörde hockeymatchen på radion men vi kom fram till Strömstad för att ta båten precis i tid för att se period 3 på deras tv.
När vi hade åkt båt någon timme så spydde Nick. Vi tänkte att han blivit åksjuk eller något liknande och tänkte inte mer på det.
När vi kom upp på fjället var det otroligt halt, det hade inte snöat på några dagar och allt hjulspinn hade gjort dom snöiga vägarna glas hala. Det var branta småvägar som skulle bestigas för att komma upp till hytten och det hela var näst intill omöjligt med den tunga bakhjulsdrivna mercan. Vi fastnade precis överallt och stanna i backen var helt otänkbart, så vi gled ständigt ner i drivor. Efter ca 2 timmar lyckades vi ta oss upp dom 50 meterna det handlade om och då var det helt utan marginaler. Den sista biten var riktigt hårresande, då hade vi kört runt hela backen eftersom den vägen var mindre brant. Nu stod jag och Oddvar på toppen och rekade hur vi skulle köra ner till hytten. Vi hittade vägen och jag började köra aldrig så försiktigt. Nästan direkt hör och känner jag ABSen börja jobba. Nu ska jag alltså ta en vänster sväng, köra ner ca 15 meter för att sen ta en vänstersväng till. Dom 15 meterna var ganska branta. Jag gör den fösta vänstersvängen bara för att upptäcka att den är lite brantare än jag räknat med, otroligt halt. Jag har ingen som helst kontroll över bilen, ABSen bara slutade fungera, den trode nog att jag stod stilla.. Jag ser dessutom att det är VÄLDIGT långt ner och inser att jag måste köra bilen av vägen för att inte skada oss rejält om jag misslyckas med att svänga vänster vilket jag ser ut att göra. För ratten är nästan fullt åt vänster men bilen går spikrakt neråt för backen. Två barn står lite i vägen och jag blir lite småstirrig över att dom kanske inte fattar att jag inte har kontroll över bilen. Nu har jag nästan kört förbi den andra vänster svängen när jag tar min chans. Jag tog beslutat att släppa bromsen, bilen accellererar snabbt i den branta backen men framhjulen får fäste och jag kommer in på den lilla stigen, jag måste ha nuddat vid snövallen för så små var marginalerna. Linn som gått upp för backen med Nick undrade naturligtvis var fan vi hade hållt hus.
Dagen efter det att vi kommit fram var min 30-årsdag. Linn brukar vara duktig på att ta hand om en när man fyller år så jag tänkte att hon säkert skulle fixa frukost eller något på morgonen. Istället vaknar jag av: -Christer, jag är sjuk, du får ta hand om Nick.
Sjuk?!? Då visar det sig att hon fått problem med magen och varit uppe hela natten. Vi misstänkte köttbullarna vi ätit dagen före. Jag var otroligt ivrig om att komma upp i backen och få åka lite bräda så jag tänkte att jag skulle sticka och hyra brädan och köpa liftkort för att sen hämta Linn när hon hämtat sig lite. Men så blev det inte, istället blev även Oddvar dålig och ensam kvar i backen var jag. Vädret var lite sådär med blåst och snö…
Den natten blev jag dålig och var kass hela dagen därpå, så då fick jag vara hemma medans Linn och Oddvar åkte skidor.
Sen kom Silver och Christina upp, vi hade skrubbat noga med ajax för att inte dom skulle bli sjuka. När dom kom hade vi ju varit friska i nån dag så vi hade nästan lämnat det bakom oss. Nick vaknade ganska tidigt, så strax innan sju när jag precis gått upp med honom så kommer Silver springandes med handen för munnen. Inte bra, jag kände igen symptomen. Den dagen blev han sängliggandes. Så otroligt surt för dom, dom hade ju så få dagar där uppe.