Ja, då var det klart. Jag skrev 2005-12-21 att jag trodde att dom skulle knäcka den box som sades vara omöjlig att knäcka av microsft inom 2 månader… Jag hade fel, det tog 3 måndader.
Det hela gäller ett firmware hack. Otroligt nog har MS tagit alla steg till att göra boxen nästan helt omöjlig att knäcka. Men firmwaren är inte ens krypterad.
Nu kan man äntligen få riktig användning av en Intel Mac, bara att installera XP. Dett har inte gått tidigare men nu har man lyckats knäcka problemet. Gå hit för att ladda ner bootloaderna och installera ett OS värt namnet.
Man måste alltså ha en Mac med intelprocessor.
Ni har väl inte glömt seriernas serie? Jag snackar naturligtvis om Sopranos, nu har säsong 6 börjat i USA. Dessutom sänds Sopranos i HDTV med ac3 ljud, bara godis hela vägen. Detta ska om jag har förstått det rätt bli den sista säsongen. Men det är väl lika bra, det skulle väl vara synd om dom försöker mjölka det hela hur långt som helst och i och med det dom sista säsongerna floppar och därmed förstöra en av dom absolut bästa serier jag någonsin sett.
Hade en mycket trevlig fest hos farsan i lördags, tack alla för att ni kom och för alla presenter. Men tröttheten sitter i än idag. En tung mångdag alltså. Såg en riktigt skitfilm igår, the descent. Jisses, går knappt att förklara. Ni får se den för att fatta. Ni vet att ni kan klicka på filmtips för att se mina rekomendationer och vad jag gett dom senaste filmer jag sett för betyg. The descent är sämst på länge och Lord of war är bäst på länge.
Har länge funderat på att köpa en xbox 360, men det blir nog ett nytt glänsande grafikkort till datorn istället. Är på jakt efter ett Nvidia 7900gt, dock mycket svårt att få tag i, så det dröjer väl. Hårdvaruföretagen har länge varit kritiserade för att göra vad man kallar för pappers releaser, dvs släpper allt om kortet, bilder, specifikationer och kort till testare så man får upp reviews på nätet. Men ser tar det månader innan man kan köpa kortet. Detta är lite störigt, men den här gången så känns det mer som att nVidia hastat ihop typ 1000 kort och skickade ut i värden bara för att slippa att få pappersrelease stämpeln för det fanns ett mycket begränsat antal att köpa, dom tog slut första dagen. Så härmed får dom stämpeln av mig – PAPPERSRELEASE!!!!
Howard Stern är för rolig, snacka om att man saknar den snubben här i Sverige.
Härenstam har lämnat jeopardy, den snubben har jag haft i tv rutan sen 5 myror är fler än 4 elefanter. Inte för att jag var någon större idol av det programet eller jeopardy för den delen men ändå, han är saknad. Av en händelse så såg jag just jeopardy igår med den nye programledaren Adam Alsing. Jag tycker inte riktigt han passar i den rollen, jag menar från Big Brother till jeopardy? Det är ju som som från moderat till vänsterpartist, fel helt enkelt. Jag vet inte om jag inbillar mig, men nu när Alsing är programledare tycker jag frågorna blivit mycket lättare??! Är det programledarana som tar fram frågorna eller är det bara jag som inbillar mig. Låt mig ta ett exempel, en fråga på 800kr alltså en av dom mest svåra i jeopardy. Vad heter Indiens huvudstad. Några andra exempel på frågor. Vilken bil har en stegrande häst som symbol? Vilken bil har en tjur som symbol. Ja, jag kommer inte ihåg fler frågor just nu, men hur som helst så verkar dom mycket lättare än tidigare.
Jag har precis varit i Norska fjällen i en vecka och kosat mig som norrmännen säger. Det behövdes för igår var ganska jobbigt på jobbet, 140 mail att plöja igenom och en kö av människor som stod och drog mig i armen.
Jag har lagt upp lite bilder i galleriet från resan.
Lite skriverier från resan.
Vi åkte samma dag och tid som Sverige skulle slå Finland i Hockey OS. Lite småledsen för att vi missar hockeymatchens hockeymatch men glada över att åka på semester gav vi oss iväg. Vi hoppades på att Nick skulle sova så mycket av bilfärden som möjligt eftersom han annars inte skulle vara glad över att sitta fastspänd i sin bilstol. Vi hörde hockeymatchen på radion men vi kom fram till Strömstad för att ta båten precis i tid för att se period 3 på deras tv.
När vi hade åkt båt någon timme så spydde Nick. Vi tänkte att han blivit åksjuk eller något liknande och tänkte inte mer på det.
När vi kom upp på fjället var det otroligt halt, det hade inte snöat på några dagar och allt hjulspinn hade gjort dom snöiga vägarna glas hala. Det var branta småvägar som skulle bestigas för att komma upp till hytten och det hela var näst intill omöjligt med den tunga bakhjulsdrivna mercan. Vi fastnade precis överallt och stanna i backen var helt otänkbart, så vi gled ständigt ner i drivor. Efter ca 2 timmar lyckades vi ta oss upp dom 50 meterna det handlade om och då var det helt utan marginaler. Den sista biten var riktigt hårresande, då hade vi kört runt hela backen eftersom den vägen var mindre brant. Nu stod jag och Oddvar på toppen och rekade hur vi skulle köra ner till hytten. Vi hittade vägen och jag började köra aldrig så försiktigt. Nästan direkt hör och känner jag ABSen börja jobba. Nu ska jag alltså ta en vänster sväng, köra ner ca 15 meter för att sen ta en vänstersväng till. Dom 15 meterna var ganska branta. Jag gör den fösta vänstersvängen bara för att upptäcka att den är lite brantare än jag räknat med, otroligt halt. Jag har ingen som helst kontroll över bilen, ABSen bara slutade fungera, den trode nog att jag stod stilla.. Jag ser dessutom att det är VÄLDIGT långt ner och inser att jag måste köra bilen av vägen för att inte skada oss rejält om jag misslyckas med att svänga vänster vilket jag ser ut att göra. För ratten är nästan fullt åt vänster men bilen går spikrakt neråt för backen. Två barn står lite i vägen och jag blir lite småstirrig över att dom kanske inte fattar att jag inte har kontroll över bilen. Nu har jag nästan kört förbi den andra vänster svängen när jag tar min chans. Jag tog beslutat att släppa bromsen, bilen accellererar snabbt i den branta backen men framhjulen får fäste och jag kommer in på den lilla stigen, jag måste ha nuddat vid snövallen för så små var marginalerna. Linn som gått upp för backen med Nick undrade naturligtvis var fan vi hade hållt hus.
Dagen efter det att vi kommit fram var min 30-årsdag. Linn brukar vara duktig på att ta hand om en när man fyller år så jag tänkte att hon säkert skulle fixa frukost eller något på morgonen. Istället vaknar jag av: -Christer, jag är sjuk, du får ta hand om Nick.
Sjuk?!? Då visar det sig att hon fått problem med magen och varit uppe hela natten. Vi misstänkte köttbullarna vi ätit dagen före. Jag var otroligt ivrig om att komma upp i backen och få åka lite bräda så jag tänkte att jag skulle sticka och hyra brädan och köpa liftkort för att sen hämta Linn när hon hämtat sig lite. Men så blev det inte, istället blev även Oddvar dålig och ensam kvar i backen var jag. Vädret var lite sådär med blåst och snö…
Den natten blev jag dålig och var kass hela dagen därpå, så då fick jag vara hemma medans Linn och Oddvar åkte skidor.
Sen kom Silver och Christina upp, vi hade skrubbat noga med ajax för att inte dom skulle bli sjuka. När dom kom hade vi ju varit friska i nån dag så vi hade nästan lämnat det bakom oss. Nick vaknade ganska tidigt, så strax innan sju när jag precis gått upp med honom så kommer Silver springandes med handen för munnen. Inte bra, jag kände igen symptomen. Den dagen blev han sängliggandes. Så otroligt surt för dom, dom hade ju så få dagar där uppe.
Du hittar den i framen långt ner till höger eller klicka nedan.
Aj, aj, aj, mycket mer kan man inte säga om den här lilla filmen…