Jaha, det var den julen. Den var trevlig, påminnde ganska mycket om alla andra jular, det är ju det julen är, tradition. Idag, juldagen är en ganska sjysst utedag. Alla har varit med familj och slappat och går nu ut för att parta lite. Men inte jag, jag är pappa även denna helgen… Linn är ute. Den lille ligger och sover där uppe, jag sitter och lyssnar på musik i hörlurarna och håller ett öga på baby-monitorn. Jag har precis sett skeleton key, helt ok film om man gillar rysare (4/5). Ni vet att ni kan trycka på “filmtips” högst upp på den här sidan och se vad jag gett dom senaste filmer jag sett för betyg? Jag ger ALLA filmer jag ser ett betyg där.
Nu sitter jag här och lyssnar igenom gamla klassisiska hårdrockslåtar så det dånar i hörlurarna. Just nu är det overkill, som snabbt följdes av Bon Jovi. Det är konstigt så mycket minne musik för med sig. När man sitter här och drar några whiskey och folköl tillsammans med musiken man lyssnade på så mycket som grabb, så förs man tillbaka i tiden, och man kommer att tänka på saker man inte tänkt på den dom senaste åren. Man tänker på massor av saker som man inte vågar skriva här, man borde kanske ringa Morsan. En släkting (Felicia) skickade ett jul sms till mig, vet inte varför jag inte svarat än. Skickar nog något i morgon.
Nu spelas Danzigs mother (shuffle) man borde kanske ha ringt morsan….
Nu spelas Distillers – City of angels, inte så gammal men ändå…
Det är inte så att jag skriver så slött att det tar en hel låt för mig att skriva vilken låt som spelas, utan det är jag som censurerar den här posten allt eftersom jag skriver.
Visste ni att jag och Linn bodde i USA i ett par år? Ett år i New Jersey och nästan ett år i Kalifornien? Det var en jävligt rolig upplevelse, men jag minns fortfarande hur glad jag var över att komma hem. När jag kom hem var jag riktigt trött på allt vad USA var. Men nu finns bara dom bra minnena kvar och man saknar det ganska ofta. Speciellt New Jersey, jag trivdes ungefär 250% bättre där än kalifornien. En sak jag verkligen saknar därifrån är radion, k-rock, vilken station! Howard Stern på morgonen på väg till jobb och den grymmaste rocken på väg hem. Jag saknar kontoret som nu är ledlagt i Princeton och människorna som jobbade där. Knut Ödman, han var min chef ett tag där och är en helt underbar karaktär. Jag köpte mig en jävligt härlig bil som jag brännde rätt bra med där borta. En Mitubishi Eclipse GS-T, den var som en raket. Jag fick hur många böter som helst där borta. En gång fick jag ett brev i brevlådan där det stod med stora röda bokstäver “WARRANT FOR YOUR ARREST”. Då hade jag glömt betala en böter och det stod att dom skulle komma och hämta mig när som helst och att jag borde infinna mig ASAP på en polis station. Dagen efter åkte jag in och betalade bötern, men bruden som tog emot stålarna sa att det tar ett par dagar innan min betalning registrerats. Så åker jag fast dom närmsta dagarna så åker jag i finkan… Jävla land! 
En gång tog jag en tur med en av Linns systrars pojkvän, vi stannade vi ett rödljus och när det blev grönt så stack min svarta blixt som få. Jag var nog uppe i en 220km/h när jag ser dom blå-röda ljusen väldigt långt bakom mig. Jag saktar naturligtvis ner speciellt med tanke på att det var typ en 70 väg i hopp att dom ville ha tag i någon annan, vet inte vad jag tänkte på men han var så långt borta att det fanns en chans. Men jag hade fel. Där satt jag, med systerns pojkvän, utan giltigt körkort och 2 polis bilar som kliade sig i huvudet över mitt svenska kort. Hur fan ska det här sluta tänkte jag. Ett svenskt k-kort är giltigt i 2 månader, jag hade varit där i ungefär 4-5. Dom klurade nog aldrig ut det utan jag fick böter på jag vet inte hur mycket och sen lät dom mig köra, flyt… Böter var jag ju van vid och det drabbade ingen fattig då:-)
Jag tog den bilen med mig hem sen som flyttgods, sålde den och förlorade knappt nånting. Jag saknar den kärran. Här ska ni få en bild på skönheten:
Det finns en liten pub mitt i princeton som heter Winberries, jag var där ganska ofta och blev lite av en stammis. Blev väldigt bra kompis med en kille som jobbade där samt kände stamissarna där. Jag lovar, åker ni dit så gå in och fråga efter “Frank and Dina” så är dom där. Vi åkte till Pochanoes (eller hur fan det stavas) en gång med Rob och hans tjej. Hans farsa hade vunnit en gammal skola i ett poker parti och nu använde dom det som sommar stuga. Det var otroligt fint där, precis bakom huset en bit in i skogen fanns en lång fors/vattenfall som vi klättrade upp för, sen körde vi runt i skogarna där i Robs bil med Blink 182 i högtalarna, men det hördes knappt för vi sjöng högre än så.
Kalifornien då, jo, vi bodde på ett ganska sjysst ställe med 3 pooler, gym, portar, vakter, squash bana och mycket mer. Jag hade en arbetskamrat som hette Richard Rodrigez, han blev en god vän till mig. Han gillade motorcyklar och ville gärna ta mig på en runda men tyckte att jag skulle ha hjälm. Lite mesigt tyckte jag då men jag fattade när jag åkte med honom. Hur som helst så fick jag till sist låna en, den var aldeles för liten men med lite våld gick den på. Hans cykel då? En Honda GSX-R 1000, ofattbart snabb historia. Vi kör ut på motorvägen i kalifornien, 45:an tror jag det var, på lunch tid. Det är ganska mycket folk på vägarna där då. Men det var inget som stoppade han och vi flög fram mellan bilarna. Han lägger sig åt sidan så jag ska se hur snabbt det går. 144 står det, och så trycker han gasen i botten och vi fortsätter accelerera… Då är det alltså MPH, mellan bilarna i rusningstrafiken, tur man lever
Nu spelas Light Years med Pearl Jam… Nu Bruce Springsteen – Two Faces……… Nu ger jag upp god natt och god fortsättning!
Jag som tänkt mig göra skånes största snögubbe, en som minst var lika stor som jag själv. Den blev ungefär hälften.
Loading ...
Recent Comments